Du är välkommen till min blogg

 

 

Texter
 352645

I vårt 1,a samtal på väldigt många år, som han förresten bara gav 30 minuter. Jag ville ha sista pusselbiten av honom, eftersom jag inte hade den själv. I så många år har jag fått hantera, att en människa jag var kär i bara försvann ut ur mitt liv utan att säga något, fast vi så vackert kommit överens om eller rättare sagt lovat att säga till varann när vi inte längre skulle ses.

Så väljer han det fega sättet eller det stumma tillvägagångssättet. Visst det är ett bekvämt sätt att inte bry sig om hur den andra i en relation, i en passionerad kärleksrelation tar det, dessutom så var han väl inte lika kär längre, om det nu var kärlek?

Jag/han kanske blandade ihop kärlek och sex. Han hade ju redan sitt på det torra så att säga.

 

Men nu till 30 minuters samtalet. Jag var helt övertygad om att jag skulle få höra hans lugna röst, och hans kommunikativa sida som jag minns honom, dessutom hans förklaring, hur han tänkte, kände när han bara sket i mig efter c:a 5 år och en relation som bestod av passionerad intimitet och bara gick utan förklaring. Det såg jag fram emot att få höra i samtalet, vad han skulle säga.

 

I mobilsamtalet möts jag av en mycket stressad och uppskruvad man, långt ifrån han som jag hade haft en lång kärleksrelation med.

När jag började lyssna på rösten inte orden så blev jag mer och mer övertygad om att det var inte han jag varit kär i, den här mannen var som en främling för mig och lät som Snurre Sprätt och sen hade han den dåliga smaken att han förnekade det mesta och viktiga av fem års tid.

Han kunde ”bara komma ihåg” att jag var den som hade inspirerat honom till hans yrkesval, samma yrkesområde som jag hade då.- jo jag tackar, det var jag som ordnade hans vettiga jobb.

 

Allt annat förnekade han, det känns ju jättefiiiiint i själen.

Han hade aldrig varit hos mig, kommer inte ihåg vart vi träffades, visste inte min ålder m m.

Han visste ingenting precis som Snurre Sprätt.

 

2,a samtalet då var det han jag pratade med. Jag sa att förra samtalet var en besvikelse, och jag påpekade om det var han jag pratade med i förra samtalet.

Tror inte det.

Så slog det mig att han var en kanske-man på den tiden med mig. Jag var sedd, älskad av honom, givande samtal, givande sex men han ville inte binda sig (för mig/till mig) en man som inte kunde älska fullt ut, för han hade ju bundit sig med en annan, som han kanske också älskade. Ibland så undrade han om han kanske skulle våga att skilja sig. Han kanske skulle älska mig hela livet eller kanske han skulle älska den han har nu. En kanske-man.

Det var bara jag som gjorde slut, hur många gånger som helst, skälet var att han var upptagen.

Det var han som alltid gjorde så vi fortsatte relationen. En man som ville ha och äta kakan samtidigt.

 

Så möts jag av nästintill total förnekelse, rätt fånigt om du frågar mig, visar att personen står inte för sina handlingar – en kanske- man.

Men jag får underlag till att skriva mer om en förnekande kanske-man, så en dag har jag satt punkt och har ett avslut i mig från min sida för denna kärlek med en kanske-man, som gjorde valet att han förnekade i princip allt efter att flera år gått. Så jag fick aldrig min pusselbit.

Han som hade koll på den tiden, nu var liknelsen mer som en ”gubbe” som har glömt tid och rum, fast det får vara så, jag bjuder på det, vill han ha delar av sitt liv på förnekelse så är det upp till kanske-mannen.

Kanske! Det är så hos kanske-mannen att både kvinnosyn och människosyn behöver uppdateras, så att förnekelsens bojor faller isär och jag får en ordentlig ursäkt.

 

 

Önskar God Jul och Gott Nytt År till dig som klickar och läser min(a) text(er)

Tack! 

Jag vet att runt jul och framför allt Nyår så gör många självmordsförsök eller tar sitt liv, den vetskapen och erfarenheten har jag genom mitt tidigare arbete på Mind,s Självmordsupplysningen nuvarande Självmordslinjen och i mitt nuvarande arbete, men jag har också personlig erfarenhet av att mista en älskad person i suicid.

 

Så gör en god handling som medmänniska, hör av dig – ring till den som behöver det och ge av din tid – tänd ett ljus i hoppets tecken, som gör att mörkret skingras runt personen som har tankar på att livet är meningslöst.

 

Önskar även att fler blir hundvänner och står på hundens sida med trygghet, varma händer och kärlek till människans bästa vän men också till Hundstallets omhändertagna och hemlösa hundar. De som inte har någon ägare eller familj att fira jul hos.

Ge en julgåva till dessa vovvar som innefattar meningsfullhet.

Läs mer på www.hundstallet.se  pg 900534-9 swish 1239005570

Ditt engagemang och hjärta behövs

Feliz Navidad :)    

Texter
 351168 + 259 486 = 610 654 klick men det går ju riktigt långsamt :) till 1 miljon klick

Killarna får vänta i mina autofiktioner vem vet det kanske blir en skönlitterär skruvad roman/er om alla dessa män och i olika ämnen.

 

 

Det var en klok man som sa till mig att jag skulle vänta in mina drömmar, innan jag gör något, då levde jag så intensivt och tömde mina resurser så att det fanns inga marginaler kvar hos mig.

Jag fick en tankeställare, men fortsatte att leva i 180 graders framfart.

Idag vet jag fortfarande inte hur man väntar in sina drömmar? Kanske jag gör det nu, genom att ta det lugnare, Dessutom så lever jag som en buddha, nä kanske inte riktigt så men åt det hållet, och dessutom har jag börjat riva av mina plåster i själen.

Insett också att medans man river av plåster, och när plåstren är borta så kommer plötsligt drömmarna/önskningar till en. Vet inte riktigt om det är att vänta in drömmar.

För när plåstret är av rivet så lämnar det plats för nya känslor och andra känslor klingar av, en modern form av bearbetning J

Jag lämnade önskningar/drömmar för många år sen, men nu är det dags att börja med önskningarna i liten skala – ja egentligen kan skalor ha olika storlekar, och så ska man ju inte säga sina önskningar/drömmar, men jag gör tvärtemot, måste se vad som händer, om jag ska börja tro på riktigt. Alltså på drömmar och önskningar.

Fast å andra sidan så är det nog i kombination med att arbeta för det – att sätta mål och uppnå dem. Sen kan man inte förirra sig i att alla drömmar är realistiska, inte att förglömma.

Men små önskningar kan säkert uppfyllas (hoppas jag) måste ju tro på det.

 

Att träffa en only you person igen, samma som tidigare.

Jag vill träffa en jordängel, en människoängel eller varför inte flera, egentligen ett helt gäng som lyser upp i livet och ger hopp.

 

Jag vill kunna försörja mig halvtid på mitt skrivande och den andra halvan av mig tillhör sjukvården som jag jobbar i.

Det börjar kännas lite tungt med smittan och smittspridningen, så du som läser mig ta ansvar och håll på restriktionerna för det gör att färre blir sjuka/smittade och det gör att allt sker i en långsammare takt som gör att sjukvården hinner med OCH att sjukvårdspersonalen kan åter börja andas igen.

En annan önskning/dröm är att träffa en person som man ”tappar andan” för och när personen ser på mig så ”känns det som att mitt hjärta stannar”.  Ja du fattar – inte ordagrant vore ju riktigt illa.

 

Texter
 345522

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Texter
 341983 + 252483  =  593 466 klick av dig och någon till 🙂

Senaste kommentarer

26.10 | 04:40

Hoppas du kommer på din inriktning o upptäckter ditt kall el bara bestämmer dig för följa hjärtat Allt annat faller nog på plats därefter Lycka Till / Crille R

...
26.10 | 04:58
Anmärkningsvärt!!!! har mottagit 1
26.10 | 04:58
Ett PS! har mottagit 1
26.10 | 04:57