Vid ett tillfälle dejtade jag en fembarns pappa. Jag var lite betänksam innan vi hade träffat varann, men, men vi ska ju nu alla vara "öppna" för varann, så vi sågs över en fika inom samma kaffekjedja Waynes
coffee som även toyboyen och jag sågs på, ett sammanträffande eller är männen som dejtar fantasilösa???. Nåvälan han var mycket charmig och trevlig, till och med rätt underhållande när han började
berätta att dessa fem barn var med tre olika kvinnor??? han beskrev dem lite i sina egenskaper och poängterade att han hade sååå brraa relation med alla tre kvinnor., nu började jag bli lätt uttråkad! jag tycker
inte att det är läge att dra in sina alla f d kvinnor som man har barn med på en dejt!!! så mina tankar började flyta runt i takt med allt kaffe som jag drack att-- sorry ditt lopp är kört du valde fel ämne på
dejten, att ha fem barn med tre olika kvinnor och dessutom levande relationer med dem alla visar att det finns knappast någon tid till en ny relation dessutom tillkommer anser jag att relationerna till sina barn ska vara intakt så det blir 8 pers!
näää det är inte min grej, men det får mig att också tänka åter på toyboyen, han hade också barn, vid den första omgången av relationen frågade jag om hans barn att jag gärna ville
träffa dem. Från min sida var det mesta seriöst så jag såg fram emot att få träffa dem, fast dagen kom aldrig, jag frågade efter skälen de var inga småbarn utan unga vuxna som säkert skulle klara
av att träffa mig, men jag fick aldrig några svar. Däremot så träffade jag mamman det var viktigt enligt toyboyen. Tittade man noga på deras relation såg man bitvis att mamman styrde med järnhand sin son. Det visade
hon med all sin styrka i tillfälle två i vår relation. Nu var vi tillsammans igen och jag tyckte att det var på sin plats att jag fick träffa hans barn och familjen det var något som jag verkligen ville. Det var mycket krångel
från hans sida inte vet jag varför-- förmodligen att han var oseriös och jag seriös. Valet blev sonens födelsemiddag--- Neeejjjj.....Jag kände instinktivt, det var inte ett bra tillfälle att få träffa hans
familj tillsammans. Dessutom hade hans mamma redan påpekat att "detta är en familjeangelägenhet" det visade hon så tydligt som det bara går. Nu förstår jag var ifrån han fått sin stumhet/tystnad i vissa lägen
ifrån. Från första stund förutom att hälsa på mig med iskall kyla så var jag luft!!! hon tittade inte ens på mig, och dess mindre så var prat med mig totalförbjudet, en riktig DRAKE!! kan jag lugnt säga,
JA Du förstår hur DEN middagen blev för mig inte alls välkomnad jag sågs tydligen som ett stort hot, utom av toyboyen och födelsedagsbarnet, jag har aldrig varit med om något liknande i mitt liv, så efteråt
så sa jag vad jag tyckte om det hela och hans "morsa" och vi hamna i konflikt, det blev slut för toyboyen ville aldrig mer uppleva en sån konflikt, han menade ju naturligtvis sin "eldsprutande drake" till mamma valet föll på mamman,
inte mig- så tragiskt-- vad gör dessa mödrar med sina söner?, nu pratar vi inte om en 25-åring då kanske det kunde vara ett uns av förståelse men en man på då 45 årsåldern? vad ger det för
signaler till de unga vuxna? Vi var tillsammans en period efter den här händelsen, men "draken" fick aldrig veta det av toyboyen, så det här med andras barn, relationer, och alla dessa mödrar, som fortfarande vill ha symbiosen kvar
med sina vuxna söner och då helst hela livet, ingen flickvän är tillräckligt bra för deras söner SUCK!!!det talar också för hur dessa personer själva är, dessutom är jag rätt säker på
att det finns ett gäng av dem - tyvärr.