Det är svårt, och är förmodligen en konst att kunna vara så pass medveten om vad som händer i sin kropp, eller mer kunna känna sina egna signaler om vad kroppen säger eller talar om. MEN mycket spännande
och lärorikt, jag försöker ju att lära mig mer om det. Enligt fysioterapeuten som är nytt namn för sjukgymnast, har ingen aning om skälet till att de har fått byta yrkestitel?? ska det vara bättre? dessutom är
hon utbildad leg. samtalsterapeut och arbetar då naturligtvis med kroppens "budskap", men åter igen teraputen, hon säger att de flesta har 80% huvud alltså allt hamnar i hududet med tankar och känslor, och då 20% i kroppen,
sedan finns dem som har 20% huvud och resten i kroppen, där är det mer att tankar, känslor sätter sig för mycket i kroppen och personen känner för mycket med sin kropp typ ångest, eller blir mer fokuserade på
hur kroppen reagerar och det kan bli till hinder för dem som har det så, nu glömde jag fråga vad som är det optimala enligt deras synsätt är det 50% 50% eller 60% 40%? åter igen är det väl en balans som
det ofast förespråkas, men ett mer lagom :) att lyssna på sin kropp, och att möta sina tankar och känslor, istället för att förtränga, undvika, bedöva eller något annat i liknande stil. Genom att förstå
sin kropp så förstår man sig själv och blir medveten om sina egna gränser och behov-fint va!? så säg. Fast det tilltalar mig. För min del var/är det mycket av de existentiella frågorna/värdena som
kommer upp, och som vi arbetar vidare med? jaha jag som har dessa frågor gående bredvid mig som en skugga och hittar inte så mycket svar på dem? kommer att uppskatta det oerhört om jag kan få en mer djupgående riktning.
Min mamma sa alltid när hon levde att jag skulle bli präst!- va!!! varför säger du det? tycker du det? verkligen?,- ja
det tyckte hon, på fullaste allvar, hon tyckte jag var otroligt bra på att "mässa" ja det var ju ett svar det också. När jag talar om det för andra så tror dom att jag skämtar och att även min mamma skämtade,
men icke! nu har jag inga planer på att bli präst men det visar en sida av mig där jag har mycket allvar/existentiella värden/frågor som jag vill lära mig och ge utrymme för på något vis-.
Att ge
utrymme för sina sidor, muppen har visat sin aggressiva sida/or och visst han har säkert andra sidor också, men en av mina grannar hade lite svårt att inse det när jag berättade om muppens beteende eftersom hon "bara"
sett trevliga sidor av honom-jojo!, det visades ju bland annat med när han slog ner en annan granne, då när hon fick höra det så var hon väldigt tveksam fortfarande, -men kom igen! en person som han är oftast trevlig för
vissa, och sedan visas den surt förvärvade andra sidan upp för andra människor, men iaf. så skulle hon hjälpa mig med att slänga lite grejer som jag hade, och i samband med det så sa jag att --jag slänger inte
den grejen när muppen är hemma, --varför inte det? ---nä för jag vill inte släpa grejer i trappen när han är hemma, för han kommer att komma ut då! vis som jag är från alla andra gånger han
kommer ut, tidigare var det med hunden, och när jag kom med hunden, nu har han inte hunden hemma, undra var den stackaren är nu?? hoppas den har fått det bättre. Ja iaf. så såg jag att hon tyckte att jag överdrev en smula,
men jag kan muppens mönster. Så när jag stod och väntade på att min granne skulle komma för att vi skulle slänga grejer, så VEM! dyker då upp?! JO!!! muppen med mattor som han just då skulle slänga,
tänka sig! vad vi sammanstrålar, vilken slump! att på alla dagar och klockslag så ska han slänga grejer precis då jag också ska slänga grejer. I vilket fall som helst så hade jag önskat mig en bild på
min grannes ansiktsuttryck när hon insåg att det jag säger är sant, och muppen kommer mer i form av slemmigt klister! hennes talande ansikte var obetalbart!