Har en vecka gått sedan min hund levde, därefter blev hastigt och akut sjuk och dog. En vecka redan i sorg och saknad i livet utan min fina älskade hund. Mycket tårar som rinner, allt gick så fort, allting har jag kvar av
mat, kexben, koppel, dagen innan var hon så pigg och du döden, tack för att inte Izza också dog i julhelgen som en av mina bästa vänner gjorde. Jag börjar mer och mer avsky december månad. Sorg går aldrig att
förbereda sig inför, det spelar ingen roll om den du älskar dör, är en människa eller husdjur. Sorg handlar om förlusten av en relation och att du aldrig mer kommer att träffa personen eller nu i mitt fall min
hund eller få se den du sörjer. Sorg är att ditt hjärta brister INTE din hjärna eller ditt psyke som en del okunniga tycks tro. Att sörja är både naturligt och normalt som innebär starka känslor när
död och sorg drabbar en. Både samhället/människorna har inte så stor kunskap om sorg- att sörja, det kan vara en hund som min Izza, det kan vara dödsfall av närstående, det kan vara separationer, skilsmässor,
sjukdomar, något/någon som är viktigt, betydelsefullt, någon som du älskar, gör att när du förlorar det/den så känner du din sorg och att gråta, vara ledsen, känna tomhet, smärta, saknad
är inget konstigt utan det är normalt, mer onormalt är att inte känna något. Men nu finns det så många teoretiker som jag kallar dem som inte har själva egen erfarenhet eller varit med om stark sorg, men ve och fasa
som ska sätta tidsräkning på sorg, eller det kan också vara omgivningen som är teoretiker och som värderar sorg och/eller graderar sorg--gör aldrig det, för det visar hur okunnig du är om det. En sorg kan du inte
tidsbestämma, ett år är vanligt att teoretikerna skriver i olika litteraturer, artiklar, mallar, eller faser. och sedan är sorgen klar???. Sorg kan se olika ut, för olika människor och sorgen kan vara olika lång tid. Sorgen
lär du dig en dag att hantera-hitta nya förhållningssätt i livet, när du har bearbetat sorgen och den har läkt ut i ett aktivt sorgearbete. Sorg är det många som saknar kunskap om, alla dessa teoretiker har många
gånger varit förskonade från att människor som varit betydelsefulla eller djur inte dött för dem, eller varit med om någon annan slags förlust som ger sorg. Det sägs att ungefär var 13,e år så
sällan är det "vanliga" att någon dör i familjen, vän. Det är väldigt sällan och kan förklara en del av samhällets brist och även av dem som man har runt sig också. Jag personligen har haft alldeles
för många dödsfall, människor som stått mig nära som dött, och alla mina älskade hundar och nu min Izza, det har varit separationer, sjukdom, och min bror som är med i en sekt. så jag har varit med om alldeles
för mycket av detta tunga, mer än de flesta tyvärr. Fast det börjar att luckras upp till det positiva, människors attityder, till att de lyssnar och försöker att förstå, den som sörjer, men fortfarande är
det en bit kvar.
När du möter någon som har ett brustet hjärta av sorg, så var själv ett läkt hjärta med öron--att du lyssnar, du frågar, vad som har hänt, och sedan lyssnar du-våga
vara delaktig. Underlätta för den som sörjer, så att den sörjande får ge utlopp för sorgen, i tårar, i ord, att kunna få prata öppet om det som har hänt. När man sörjer vill man inte ha tröst,
utan det viktiga är att ha någon till hands som lyssnar och inte sviker genom att undvika att tala om det som hänt, eller byter samtalsämne för tidigt, eller slutar höra av sig, den som sviker ytterligare den som sörjer
är att bidra till att den sörjande isoleras känslomässigt. Gör inte det, för en dag kanske det är du som möter döden och blir den sörjande i livet.
Och du det gör inget att du inte vet vad du ska
säga, för den sörjande skiter i det, utan det viktiga är att man känner att man har ett stöd i personen och att du inte är rädd att prata om det som hänt, inte är rädd att prata om döden, och inte
är rädd för känslor, och du lämna inte den sörjande ensam i sin sorg. För sörjer man så har du sorgen närvarande 24 timmar per dygn alltså hela tiden, så det är som balsam för själen
när du visar att du bistår den som sörjer med ett besök eller flera besök, skriver i sociala medier, smsa, ringer. Jag avslutar idag med vad jag fick i Jaktgoldengruppen/Fb när jag skrev om Izza och hennes död i söndags.
Det var så många fina som visade sitt deltagande, för min sorg, och sånt värmer i hjärtat, här är ett av dem---"Jag beklagar känner din sorg, finaste hundarna lyser nu vår stjärnhimmel, här känns
saknaden av Indy än (Izzas syster) vi får glädjas åt alla fina minnen och att vi fick så många år tillsammans kramar från oss" Jaa NU är hon en stjärna på stjärnhimmeln och hon lämnar
fina och många glada minnen i mitt hjärta.
Tack! för att du läser vad jag skriver och jag hoppas att du fortsätter att läsa vad jag skriver.
Alla fina kort av Izza som jag är innerligt glad över känns
bra att ha och även att visa.