min gåva--Vad?--Guess! 
en aning fiffigt så säg.
Jag älskade min gåva tills jag fick veta att Guess
smycken gav han alla kvinnor. Åh f-n det fattade ju inte jag. Jag trodde.....
En kärlekspresent som han gav till oss alla, som en slags kollektiv handling, inte att förakta, kunde ju vara värre, en får ju se det från
den ljusa sidan. Dock är handlingen som en form av rationalisering som skulle gälla oss alla. Denna kärleksgåva, en stillsam undran, om vi alla gick med samma Guess halsband? var vi lätta att känna igen, av mannen som gav
oss,många frågetecknen.
Det var då, nu så förvarar jag halsbandet i sin ask, förvånad över att jag behållit halsbandet, och inte skickat tillbaka halsbandet till givaren, och att det är helt, en
period tänkte jag strimla halsbandet och skicka tillbaka det i ett strimlat och i en aning mindre bitar så att säga. Men det var en som sa det till mig att jag skulle sluta att tramsa och vara barnslig.
- Behåll det, en dag är
du glad över det, som ett minne.
-Njaa, jag hejdade mina impulser, och har nu halsbandet i sin ask.
Att fylla tomheten efter en älskad man, att fylla hålen i ens själ, med vad?? ja det återstår att se (skämt) men det är svårt att fylla tomheten efter människor och hundar också för den delen, som har varit älskade,
som försvinner ur ens liv av olika skäl, och då hitta tillbaka i livet med att finna meningsfullheten och livsglädjen, själsglädjen Joie De Vivre -glädje av att leva-livsglädje. Vad fyller man det tomma med?? hopp,
glädje, kärlek, kunskap måste väl ligga bra till??. Ja jag vet, det är rätt svårt mellan varven, att hitta mer mening i livet, när människor dör i förtid, kärleksrelationer tar slut, ens ena stigbygel
är utbytt fast åh ena sidan till det bättre . vänskapsrelationer tar slut, hur de nu kan göra det?? då var det
väl inte riktig vänskap eller kärlek när det är kärleksrelation, ja jag förenklade det, lätt att göra det.
Idag fyller min ena brorsa år, det är hans födelsedag, men jag varken kan eller vill
gratta, för det är han som tillhör en religiös sekt. Och jag tycker allt de representerar är helt snurrigt, milt uttryckt. Precis som alla andra religiösa sekter som drar in i Sverige och har funnits i Sverige tidigare, alla dessa
sekter av fanatism. Hur orkar de??, hur orkar de vända ryggen till sina anhöriga?? och samhället. I år blir det nio år som vi inte har kontakt med varann, sju år tidigare i livet när vår mamma dog och nu två
år tillbaka i tiden, så sorgligt. Ett jättehål i min själ, att hantera, att vara anhörig, att försöka förstå men ändå inte att ens bror avsäger kontakt, för att sekten betyder mer.,
att försöka förstå deras helflänga normer och uppfattningar om saker och ting. Jag kan inte förstå, de är alldelse för styrda uppifrån av några gubbs, och dessa gubbs tjänar in massa pengar på
detta.Vårt samhälle har inte alls någon anhörig förening för detta, inte ens några tankar om det. Det är också bedrövligt.
Så med andra ord, det kommer ta sin tid att fylla tomheten efter olika
relationer som har haft stor betydelse för mig, jag kanske skulle fylla tomheten i min själ med cement?? återstår att fundera på :)