Du är välkommen till min blogg

Båtens motorer ger ett monotont ljud av dunk…dunk…dunk, samtidigt när jag lutar mig bakåt i stolen som står på båtens däck så känner jag att mitt hjärta slår i samstämmighet med båtens dunkande, jag lyfter ansiktet mot solens varma strålar och bara njuter av att jag sitter här på en skärgårdsbåt, på väg till min älskade i sommarens vackra skrud genom en skärgård som visar upp sig i sitt allra bästa.

Mina tankar börjar vandra, och jag tänker på den tid vi haft, som har varit minst sagt turbulent, vår relation är i början och vi har varit tillsammans i 6 månader, min kärlek känns stark för dig, så stark att jag vill dela mitt liv med dig för alltid. Fast ibland blir jag betänksam över ditt beteende, det är något som inte stämmer, men jag kommer inte på vad, kan inte sätta fingret på det. Du är kärleksfull, du visar din kärlek och talar om den-vår kärlek och hur mycket du älskar mig, så är den där igen, känslan och förnuftet som säger att hans handlingar stämmer inte alltid med allt det han säger till mig. Så skakar jag bort det från mitt medvetande, säger till mig själv att passa på att njuta av en förälskelse som är besvarad. Jag börjar känna pirret i hela kroppen av förväntan över att komma fram och träffa, vara nära min kärlek en hel vecka i skärgårdsidyll. ”Är det ledigt här?” jag väcks upp från mina tankar när kvinnan frågar mig om stolen är ledig bredvid mig ”ja visst” säger jag och tänker att jag kan ta hela världen i famn denna underbara dag, snart, snart är min saknad och längtan över, båten är strax framme vid bryggan där jag ska hoppa av och mötas av mannen som älskar mig och som har bjudit dit mig bland annat för att jag ska få träffa hans mamma och att vi ska ha egen tid för varandra, det känns spännande och glädjerikt, men där kom den där gnagande känslan igen, jag fick inte träffa hans tre söner, unga vuxna inga småbarn, varför ville han inte introducera oss för varandra, vad var det som inte stämde för honom?. Åh vilken tur att jag kom på det, jag skulle sms,a, några av mina väninnor om hur det går, så jag börjar att göra det med en iver, jag måste hinna skicka till alla innan jag ska kliva av båten och träffa mannen i mitt liv, fast är jag kvinnan i hans liv?

Jag möts upp av en öm kyss, väntan är över, jag är hos honom, så underbart, medan vi går dit där han har sitt sommarhus så berättar han om ön och människorna och jag lyssnar intensivt, vill inte missa en stavelse. Plötsligt så står jag framför hans mamma, så lika de är varandra, framför allt i utseende, när jag säger det, blir han påtagligt irriterad över det. ”Gick resan bra?” frågar hans mamma och jag svarar ”jättebra” och vet inte riktigt vad jag ska kallprata om, trodde någonstans att hon skulle välkomna mig mer hjärtligt, men det var bara ett handslag och en sval blick som gick över mig, kommer inte ens ihåg vad han presenterade mig som, var det flickvän? Eller var det bara henne som jag pratat om, jag vet faktiskt inte, mina förhoppningar och all förväntan hade trasats sönder en smula och jag var en aning omtumlad. Min bubbla av rosa moln hade börjat bli till en annan form och färg. På eftermiddagen blev jag presenterad för deras grannar, en del trevliga och andra blev jag förundrad över, hur de ville visa upp sina skavanker i takt med alkoholen som serverades till all den goda grillmaten.

Dagen därpå åker hans mamma hem till Stockholm och vi får äntligen huset för oss själva. Vilken själslig lycka, att det bara är han och jag, jag älskar varje ögonblick som jag är tillsammans med honom, så skulle jag vilja ha det i evigheters evighet. Vi tillbringar dagarna i varandras armar, medans vi pratar om oss och livet, vi är ju ett älskande par. Vi gör inte så mycket annat de här dagarna, men så plötsligt börjar jag upptäcka att min älskade man är ofantligt trött nästintill totalt uttröttad, vad beror det på? Ja inte är det vårt älskande, jag är ju inte påverkad av trötthet, tvivel börjar ifrågasätta mig, vad har han gjort som är så slutkörd? Under eftermiddagen så kunde han plötsligt bara somna ifrån om vi hade satt oss, och då var min underbara man borta för omvärlden, och jag fick tillbringa egen tid med mina funderingar över hans kraftlöshet.

Mannen som jag älskar så starkt är en man som skickligt bekräftar mig hans kärlek, som är förförande i sin charm och är för det mesta uppvaktande i sitt beteende, i en av våra mysiga kärleksfulla stunder när vi är nära varandra, så tar han plötsligt upp sin mobil och börjar bläddra i alla sina sms, han räcker över mobilen till mig och säger

  --älskling läs de här sms,en, jag tar mobilen i min hand och börjar läsa, först förstår jag inte vad jag läser, jag känner att panik börjar uppstå i mig, smset handlar om ord som ”jag vill ha dig igen” ”allt sex som var bra” orden hoppar framför mina ögon, jag börjar känna mig chockad, vad är det han säger, vad är det jag läser? Har han mage att visa sina sex sms som en annan kvinna har skickat till honom, till min kärleksfulla prins? Men va f-n min känsla är att jag slår något hårt i skallen på honom, så skallen krossas på samma sätt som mitt hjärta krossades i samma stund han visade dessa sms, var det sånt han höll på med när jag inte fick ihop det med att hans ord och handlingar inte alltid stämde, att han hade sex med villiga kvinnor och bjöd ut sig därav hans utmattning.

Jag kände hur mitt hjärta bankade i min kropp, hur alla tankar rusade i mitt huvud, vad har han gjort? Vad är han för man? Hur kunde han göra så här vidrigt mot mig? Jag som var den enda kvinnan för dig som du så övertygande hade sagt till mig, du älskade bara mig och jag var den enda för dig och du skulle alltid älska mig, och det var han som talade om att vi inte skulle vara otrogna emot varandra, är han inte riktigt klok? Är han en sexmissbrukare? Eller var det enstaka tillfällen som han varit otrogen?, eller kanske var han det hela tiden? Min tillit var som bortblåst för honom i detta ögonblick, jag insåg att han hade manipulerat mig med en massa ord om kärlek, jag kände mig illamående av vanmakt, och det enda jag lyckades pressa fram efter jag läst en del av sms,en var

  --stämmer det att du varit med henne?

  --nej lilla hjärta hur kan du tro det? Men han måste vara bakom flötet, tänkte jag och tyckte att det började kännas kallt i luften och omkring mig. Vem var denna man? Plötsligt kändes han som en total främling, jag förstod ingenting i detta 

känslokaos som omgav mig, det var ju han som pratade om att aldrig svika mig, det var han som sa att han hade den största respekt för mig och han var så rädd för att mista mig, vad var det som inte var friskt och helt i honom? Jag visste inte var jag skulle ta vägen med alla känslor av ilska, sorg, besvikelse, gråt och att jag blivit grundlurad känslomässigt av honom, var som att trampa i någon slags tjock lera och försöka samtidigt ta sig upp ur leran, han var en sunkig man och hur kunde jag ha blivit kär i honom??.

Jag tog hans förbannade mobil och kastade den i en vattenhink som var fylld med vatten, blubb, blubb lät det när den sjönk till botten, alltid något tänkte jag.

I samma stund kommer han in från verandan där han rökt en cigarett, jag skulle gett mycket för att få veta dina tankar just i den stunden. Jag känner rökdoften som omger dig, och känner mig samtidigt dyster och nedstämd av det som jag nyss läst i sms. Jag försöker att se någon form av skiftning i ditt ansikte, som säger att du har ångrat eller har ett dåligt samvete, men jag ser inget av det, däremot ser jag en attraktiv man med lysande spelande ögon, som tittar på mig och frågar

  --har du sett min mobil?

  --nää jag har ingen aning, har du haft bort den? Han går farligt nära vattenhinken, hoppas du inte ser den, tänker jag tyst, för du ska inte ha en sån djävla mobil, medans han letar efter sin mobil, så funderar jag på hur jag ska komma därifrån, bort från denna vackra skärgårdsö, där det skulle varit ett skummande lyckorus hela tiden vi var tillsammans, istället hade det blivit något jag ville fly ifrån, både från dig och dina konstiga sexäventyr, fly från mig själv och mina känslor.

Jag hör hans röst tätt intill mitt öra

  --älskling, kan du ringa till min mobil, så jag vet vart den är?

Åh nej så lätt skulle du inte få det, och jag hör mig själv säga

  --ja då får du be vackert och snällt, och när man gör det så går man ner på knä och ber vackert om det man vill att jag ska göra.

Det fanns ingen tvekan när han gick ner på knä, ungefär som man gör när man ska fria till den man vill gifta sig med.

Han gör det!! Hans mobil måste vara mycket begärlig för honom, jag förstår det med tanke på att det finns säkert fler heta sms

  --säg nu efter mig

  --snälla söta kan du vara så vänlig att ringa till min mobil, så är du helt underbar.

Jag ringde och trodde inte han skulle höra signalerna genom vattnet, tyvärr så gjorde han det, och blev måttligt förvånad över hur mobilen kunde ha hamnat i vattenhinken?

  --säg det, konstigt, är det du som råka tappa den på något sätt i vattenhinken? Sa jag och kände mig för stunden riktigt upplivad av hela situationen. På något sätt kändes det som hela stämningen mellan oss var bortsköljd som av ett rasande vilt vattenfall. Samma känslor hade jag inombords i mig, jag kände mig rasande, förödmjukad och mina tårar brände innanför ögonlocken. Hur kunde han göra mig detta? Jag som hade blivit övertygad om att han var djupt förälskad i mig och älskade bara mig.

Jag kände att jag behövde vara ensam, och samla mina tankar, så jag gick iväg ut till klipporna. Jag satte mig på solvarma stenar, och en behaglig utsikt att vila mina ögon på, vattnet var alldeles blankt och blått, lika blå som hans ögon tänkte jag.

Hur kunde såna livfulla ögon ljuga, ljuga för mig kvinnan i hans liv, så som han kunde uttrycka det. Jag kände mig omskakad, mina tårar rann oavbrutet, verkligheten kom inpå mig med insikten av att mannen jag älskade så starkt, var en förljugen man, hur kunde han ha lurat mig på ett så manipulerat sätt? Och som bekräftat mig på så många kärleksfulla sätt, jag kände hur salta mina tårar smakade, tårar som hade eget liv, jag kunde inte hejda dem, jag hade ingen kraft till det i den stunden.

Vem var mannen som plötsligt kändes som en främmande man för mig, tidvis en hemlighetsfull man när jag började tänka efter, det var inte alltid han svarade eller förklarade det jag ville veta, en man som övervägande aldrig ställde frågor till mig, var det av ointresse eller berodde det på andra skäl? En man som var attraktiv och där den sexuella energin lyste genom hans ögon när han tittade på mig men också på andra kvinnor, för visst var det så han sa, att han hade starka känslor för alla och älskade alla kvinnor, kunde det stämma? Hur var han då funtad? En man i medelåldern, frånskild med tre söner, fortfarande i mitt tycke klängde han sig fast vid sitt f d X, han verkade beroende av en kvinna som inte längre ville vara gift med honom, min kärlek som nu hade varit skild i två år, men fortfarande hade de tät kontakt med varann, okej det var för de har barn tillsammans, unga vuxna barn som inte jag fick träffa, var det för han själv inte var säker på sin kärlek till mig? Och inte ville utsätta sönerna för något som ändå inte skulle hålla? Eller var det för ofta han gjorde det så sönerna hade blivit desillusionerade, Och nu ville han ta det försiktigt, kunde det vara så?

Mina tankar började åter cirkla runt sms,en, när hade han varit med den kvinnan? Och hade han fler sexkontakter? Mobilen måste jag komma över och gå igenom vid tillfälle och helst innan jag åkte hem.

Den här mannen bar sina hemligheter, när jag åter tänker tillbaka på vår första kväll tillsammans så kommer farhågor om vem är denna man? Som från ena stunden till den andra ändrar sig i sin personlighet. Jag hör fortfarande hur vattnet klövs av 

ett plask, inte så högt som man skulle kunna tro, när en fullvuxen man hoppar i, vattnet blev som en kaskad av vitt skum som yrde och stänkte, skummet glittrade som diamantdroppar i skenet av gatlyktorna.

Vår första kväll hade tagit sin början mellan oss. Jag hade tillbringat kvällen med en man som kändes spännande och intressant, det var härligt att åter känna förväntan och lust, och en stark attraktion. Vi började med middag på restaurang, jag njöt av att vara i hans närvaro, dessutom så var han mycket underhållande. Efter några timmar då vi avnjutit middagen med gott vin så gjorde vi en kortare barrunda.

Första kyssen var befriande och uppfylld av känslostormar. En vacker kyss och fantastisk som du sa. Vi gick längs en strandpromenad under alla stjärnor som gnistrade på en kolsvart himmel. Allt kändes magiskt.

Vi satte oss på en parkbänk strax intill vattnet. Luften kändes sval att andas samtidigt som det var stänk av kall kyla. Mars månad var fortfarande en vintermånad och det syntes på våra ytterkläder, jag i min tjocka mockajacka och du i din varma ullrock. Medan månen lyste klart över oss blir dina kyssar lidelsefulla och det finns en innerlighet.

Plötsligt reser du dig upp och tar några snabba steg till vattnet och hoppar i, jag hinner inte med att hejda dig, borta är du i det mörka vattnet, vad hände? Instinktivt känner jag i maggropen att situationen höll på att utveckla sig till en paniksituation på liv och död. Vattnet klyvs igen och du kommer upp över vattenytan. Jag blir lättad och ropar det ända jag kommer på

  --du måste komma upp!!.

  --Nej blir hans svar och han dyker under ytan igen, samtidigt har jag tagit de få stegen till vattnet och är vid kanten av vattnet, där det också finns en stenhäll som är strax under vattenytan. Jag hinner tänka tankar kors och tvärs, jag hoppar i!, vad sysslar han med? jag måste rädda honom, vill han ta livet av sig? Nästa gång han dyker upp, hinner jag hugga tag i hans ytterrock och stoppa honom i handlingen, handlingen att åter dyka under vattnet, men han är för tung att dra upp på stenhällen, men på något sätt lyckas jag tillsammans med att han själv hjälper till så han kommer upp på stenhällen där han blir sittande i vattnet. Hjärtat slår hårt i mitt bröst, vad han känner är svårt att läsa av i situationen, dessutom sitter han och pillar med sitt armbandsur. Jag känner mig inte lugn eller litar på honom, så jag vill att han ska ta min utsträckta arm och ta tag i min hand. Efter många övertalningar tar han till slut min hand med sådan kraft att vi bägge håller på att åka i vattnet igen.

Till slut är vi uppe på strandpromenaden, vad f-n hände?, vad har den här mannen för undertryckta skuggsidor? Som öppnar upp för mörkrets dolda krafter. Just då kände jag tacksamhet över att det goda segrade när vi sakta tog oss hem till honom, han genomblöt, jag omskakad.

Dagen därpå verkade det mesta av hans handling dolt i mörker, det var tydligt att min uppvaktande pojkvän hade en dold agenda av både kvinnor och suicidnära handlingar, och inget av detta gav han någon förklaring till, eller åtminstone ville förklara sitt handlande för mig.

Han var en man i sina bästa år ansåg han själv, nyss fyllda 47 år. Det bästa han visste var när kvinnor gav honom komplimanger, ibland kunde han erkänna att han hade ett stort bekräftelsebehov, och på ett konstigt sätt var han väldigt självupptagen. Visst var han opålitligheten själv, när det gällde att arbeta, det var inte så långa perioder som han kunde eller ville vara kvar på ett arbetsställe. Turerna hade varit många för honom. Dessutom så älskade han att arbeta svart, han ansåg att det inte fanns många skäl till att betala skatt av sin lön, till ett samhälle som han ändå hade känslan av ett starkt utanförskap, så med andra ord fanns det ingen anledning till att arbeta vitt. Han var enligt eget tycke en man som älskade alla kvinnor, och kände starkt för dem alla. Sen att han kallade kvinnor med nedsättande ord i samtal med sina bekanta, det hörde liksom inte dit, ansåg han, som inte förstod vad jag pratade om när jag hörde samtalen och undrade vad han höll på med?

Han var fortfarande bitter över att hans f d fru hade tagit ut skilsmässa efter ett långt äktenskap, låt vara att han varit otrogen många gånger med kvinnor som attraherade honom. Hans bitterhet var många gånger som ett stormande hav av hat.

Ibland märkte jag i vårt förhållande att han kunde bli rätt uppskruvad i sitt tempo, både när det gällde ideer och i sitt sätt att vara, han kunde även uppträda både obesvärat och ohämmat till gränsen till distanslöst, han kunde ha en gränslös attityd.

Jag kände mig som ett stort frågetecken ibland inför denna man, vilka anmärkningsvärda sidor av hans personlighet som han visade upp, var han en normal man? Jag tänker tillbaka när vi satt hemma hos honom efter att vi ätit middag och drack ett gott glas vin, under hela middagen så var det något som störde mig ofantligt, vi satt i mörker, hela hans lägenhet var nedsläckt, nu var han inte i dispyt med elbolagen utan han ville sitta i mörker, en dejting i kolmörker, med ett enstaka ljus som var tänt. Detta är inte sant.

  --Hur och varför ska vi sitta i totalmörker? Frågade jag både en gång och två gånger. För min del verkade det som min pojkvännen hade en smygande paranoia, med ett bisarrt beteende. Jag fick inga svar, men var väl medveten om ett fredagsmys i mörker. 

När jag tröttnat på att vi satt i mörkret, så tände jag lyset i hallen, och tänkte vilken djävla dejt.

När han svarade att det var okej att jag tände lampor för han hade ingen hotbild över sig så det kunde vara tänt.

  --Vad säger du? Hur menar du? Hur menar du med hotbild?

  --Vissa perioder har jag det. Något mer svar gav han inte till mig. Jag visste inte vad jag skulle tro, var det sant som han sa? Eller var det en tvångsmässighet som han måste underhålla för att hantera sin ångest och ha den under kontroll?. Hur skulle jag få veta? Jag måste helt enkelt få tag i hans mobil och gå igenom den, men hur?. Han vakade över sin mobil nu när den blivit upplockad ur vattenhinken, men på något sätt skulle jag få tag i den, hans mobil var hett eftertraktad av mig, nästan mer än vad jag kände för honom…………..

WOOW... 

 335955 + 249057 snart så kan både du som läsare och klickare  och jag fundera på när och om det kommer bli aktuellt med en miljon klick 🙂 fast det är ju en bit dit.