Ingen kommer att älska mig mer än han. Han älskade mig sååååå mycket.
Fast jag ansåg att hans ord var för långt bort ifrån handling. Han ville inte
skiljas sig utan han var en av de här killarna som skulle fortsätta vara gift och samtidigt ha någon form av älskarinna.
Som en grottman där han levt under en sten och tillämpat sin förlegade kvinnosyn i praktiken.
Aj då att det var jag som skulle hamna där i hetluften, säkert fler också.
Nåvälan det var många år sen, men så djupt det tog i min själ allt hans svek-oärlighet-falskhet.
Som jag skrivit
förut, så dog en bit av min själ, när jag förstod att han skulle inte höra av sig mer, mitt sätt att hantera det var att trycka ner alla känslor, tankar, smärtan och det krossade hjärtat djupt i min själ,
i alla år tills jag läste artikeln J.
Den 1,a själsliga käftsmällen var att han klippte utan en stavelse till att det var slut. Hur tänker man då? Hur känner man då?, det fanns ingen empati hos honom,
han klev bara ur mitt liv utan förklaring.
Vet inte hur han hanterade det.
Gjorde fler ungar kanske?
Nu när vi har tillgång till det digitala så blev det lätt att kontakta honom, vet inte men det kanske var en
chock för honom att jag poppar upp – han kanske krampaktigt håller familjehemligheten/livslögnen under sina vingar samtidigt som han har känslan av att hemligheten kan ju faktiskt glida ur både vingar och händer. Ve och
fasa kanske han tänkte.
Mitt syfte var att få en förklaring hur man bara kan försvinna om man nu utgår från det han sa till mig under flera år – att han älskade mig?? Var det verkligen mig?? Han kanske
tog fel på oss alla? Vem vet vilken sammanblandning han gjorde.
Men det var som att tala till en vägg – fick ingen förklaring. Sedan var jag nyfiken på hur han blivit som person under alla år och insåg nästa
känslomässiga käftsmäll att han har inte utvecklat/mognat nämnvärt när han förneka vår kärleksrelation.
Han kom ”bara” ihåg mig i alla situationer utom de intima passionerade. Så
konstigt – Stackars liten, kan inte vara lätt, att ha ett så taskigt minne.
Han gav mig ett dåligt bemötande genom att ljuga, och säga det han sa, att han valde det simpla bemötandet är ju bara att ett lågvatten
beteende, istället för att ge mig ett bra bemötande (jag var ju en älskad person sen tidigare) så jag uppfattar honom nu som en omogen man, som har klistrats fast för hårt och för länge på ljugarbänken.
Här vill man inte ta ansvar.
Skulle jag sätta in ett foto på honom här på bloggen skulle han förneka – det är inte jag!!! Nej , Nej ,Nej, det är bara ett look – alike foto.
Mitt hjärta
hade han i så många år (alldeles för många) Jag beklagar att våra liv korsades när vi var unga vuxna och han fick sån betydelse för mig, att det präglade mig och mitt liv under flera år.
Jag
beklagar också att han förneka relationen mellan oss, genom att han gjorde det så framstår han för mig ursäkta mig men mer som ett stolpskott. Nu är det ju så att de man älskat i livet glömmer man
inte, genom hans förnekelse så utgår jag från att han ljög för mig om sina känslor och tankar. Varför han var som ett plåster efter mig i så många år – vet jag inte. Hade velat pratat
med honom i IRL än de korta fjöliga samtalen vi haft, men han försvann igen med ett ”jag ringer” lite fult och lite fegt som tidigare.
En eloge till alla dem som pratade med mig inklusive min mamma, dom hade ju rätt om
allt de sa till mig, om den här relationen – som var för många år sen och var i för många år. Jag kan konstatera att det var hans djupa svek och hans oärlighet som skadade mest, men min själ har repat
sig J och äntligen så är det en befrielse att säga, han var ju inte mer än en skitstövel, så någon ursäkt får jag nog inte.
Texter
373656+27413051
Kontakt
311