Att vara mannen, myten, legenden krävde sin rätt av mig i min självupphöjande självbild, hade min uppfattning klar om mig, sen att jag inte talade i stora bokstäver om det, var en annan sak men
alla kvinnor som jag var otrogen med visste.
Jag var så uppfylld av mig själv att jag råka säga det till min vackra bror att det var jag som var mannen myten legenden.
Min vackra bror.stannade upp i sin rörelse
och frågade.
--Va sa du?
--Mannen myten legenden, det är jag.
Min vackra bror höll på att falla omkull i sina skrattsalvor åt det.
I skrattet frustade han ut, att du är ju inte ens någon
på ICA, så skrattade han högt och ljudligt en lång stund.
Fan att jag skulle försäga mig om min självbild, som var klippt och skuren för mig, ansåg jag själv.
--Vadå
dom känner visst till mig på ICA
--Vem? någon kontrollant?
--Dig kan man ju inte prata med.
Det var lika bra att försöka få tag på kusinen, så han kunde starta sin
kurs eller terapi och vi sticka från det här skitstället, och jag slippa ifrån min oförstående bror.
Skulle fundera på om jag hade lust att tala om att min vackra bror är notoriskt tvångsaktigt otrogen
till hans sambo, som skulle föda barn vilken dag som helst.
Aldo skulle ungen heta om det blev en son.
Jag ansåg att det var ett av de sämsta namn de hade kommit på, om det blev en flicka så var det säkert
olika namn på A som de diskuterade om, fantasilöst utan finess, säkert något som Andrea, kanske eller Antonia.
Jag har föreslagit andra namn till honom, som något av alla älskarinnors namn, han träffat, exempelvis
henne han hade sex med dagar innan hans fru skulle föda, om det nu blev en dotter.
Min vackra bror tyckte inte det var något bra förslag, undra varför?
Jag tyckte det var ypperligt.
Tankarna avbröts av att brorsan
slutat med sitt vrålande av skratt och stod och pratade med mig.
--Lyssnar du?
--Va, på vad? Dig?
--Jag har messat, han skulle komma tillbaka hit om han inte gick vilse.
--Men...vilket ufo slapp
det ur mig, hur svårt kan det vara för en skogsmulle?.
Plötsligt så tittade jag på något som jag inte förstod.
I en av salarna stod flera kursdeltagare både män och kvinnor på en och samma
stol balanserade genom att hålla i sig i varandra på alla möjliga sätt.
En del av dem skrattade en aning förläget, medans de höll i ett ben, en arm, en midja, en rumpa, hoppsan där kom en hand på ett kvinnobröst.
Men va fan, det här är upprörande att se skrek jag ilsket och klev in i salen.
Vad har det här med KBT terapi att göra?, mitt tonläge gick upp i falsett.
Det var inte läge och få den rösten,
men den kom, varifrån vet jag inte.
Terapeuten vände sig emot mig och såg rasande ut.
--Kom inte hit och förstör vår stämning och övning pressade han ut mellan två streck till läppar
och en stinkande odör av vitlökslukt.
--Inget bra svar ansåg jag. Han måste ha problem med sin aggressivitet. Bäst att köra lågaffektivt bemötande, och tala med mild röst istället för att
slå honom på käften, eller varför inte att skalla honom, kanske ingen bra idé.
Jag svarade honom med min allra mildaste röst, nästan på gränsen till förförisk.....